Mary Rotten

Det är lite dramatiskt att bo här ute. Idag efter att jag slutat jobbet tog jag min lilla cykel för att cykla hem. När jag bara ha några hundra meter kvar, ser jag att det ryker. Det ryker inte lite heller utan det brinner, i skogen. Eftersom det blåser som satan ute så sprider ju sig elden längre och längre in i skogen också.  Så jag cyklar hem och ringer brandkåren. Den trevliga kvinnan som svarade hade ju ingen aning om var något låg i denna trakten. Jag som då har bott här i en månad och knappt vet var fan jag är ska försöka förklara för henne. Men de hittade hit iallafall, eftersom jag är nyfiken var jag tvungen att ut och spionera lite. Det verkar som om de hade branden under kontroll brandmännen.
Lite drama så här på måndags eftermiddagen....

....och det var inte jag.

Jag satt och sorterade lite bland mina cd-skivor och hittade The Cramps skiva Psychedelic Jungle. Var tvungen att lyssna på den, har inte lyssnat på The Cramps på evigheter. På just denna skiva finns en av mina favoritlåtar, Green door. Så fort jag satte igång den låten kom alla minnen och jag började gråta. Det är nämligen så att sångaren i The Cramps, Lux Interior, dog tidigare i år. När jag fick reda på det blev jag jätteledsen och satt på mitt rum med Green door på repeat och bara grät. Jag är en sådan person som verkligen bryr mig när det handlar om musik. Jag tycker inte bara om en låt, utan en grupp och allt runt omkring gruppen. Så när ett band jag tycker om t.ex. ska splittras blir jag ledsen. När frontfiguren i ett band som, i det här fallet, jag älskar dör vid en ålder av 62 blir jag förkrossad.

Så jag ska bara sitta här med Green door på repeat lite till.

Här kommer iallafall en bild på Lux Interior från konserten i Malmö 2006. Bilden är tagen precis efter att han rörde vid min hand som syns nere i hörnet på bilden. Han var väldigt rolig och lutade sig fram och tittade in i mina ögon och sjöng lite ur låten Hanky Panky för mig. Sen reste han på sig, gav mig en slängkyss och fortsatte att springa omkring på scenen som en galning.

Jag är ledig från jobbet idag så jag tänkte fixa lite här hemma. Fastnade för min walk in closet som städobjekt idag. Har inte haft tid att fixa med den utan det mesta har bara slängts in. Men idag har jag kommit en bit på vägen iallafall, två hyllor har blivit uppsatta och det har plockats. Men det är fortfarande kvar att göra, ska måla dörren vit och hänga upp en väskhängare på väggen. Väskhängaren håller jag på och göra av ameringsjärn ute hos min pappa men den är inte klar. Skulle behöva lite mer hyllor till mina skor men det får nog inte plats.
Jag har även hunnit med att sätta upp bilder som ett collage på mitt kylskåp.

              

17 minuter är allt det tar för mig att cykla in till jobbet från min lägenhet. Det är ju ingenting och jag stressade inte änns. Hemvägen tog dock lite längre tid, jävla motvind. Men men, detta ska nog gå bra med att cykla till jobbet plus att jag får en massa motion också. De säger ju att det är bra för en.
Lägenheten börjar även att bli fin nu, de flesta lådor är tömda och det är städat överallt. Snart kan man kanske börja slappna av och bara bo här också. Vem vet.
Ska försöka lägga upp lite bilder här senare så ni får se hur jag bor. Men tills dess, seeya!