Ska hem till mamma ikväll och fira Peter som har fyllt år och Gabriella som ska fylla år. Så jag hoppas på god mat och trevligt sällskap. Men det blir det nog, de har varit trevliga innan iallafall och mamma lagar god mat. Men först ska jag tvätta, tvätta, tvätta, för det ligger kläder överallt. Det är ett under att jag har något att ta på mig med tanke på hur mycket som är smutsigt. Ska även försöka mig på att förstå facebook, för även jag har joinat den mörka sidan nu. Lite illa, men dragningskraften var för stor helt enkelt. Så har jag inte redan hittat er så får ni hitta mig där om ni vill.

Henrik på jobbet var dum mot mig idag, han kastade en rulle tejp rätt i ansiktet på mig. Den träffade rätt på kindbenet och jag har inte så mycket fett som skyddar mig så det gjorde svinont. Jag var tvungen att gå och gråta lite, inte för att jag ville men min hjärna ville göra det som en reaktion på smärtan. Men han bad om ursäkt sen när jag skulle gå hem, när inga andra fanns kvar som kunde höra. Fast jag sa det till karlhelvetet så att Henke hörde så han kanske blev rädd och tänkte att det nog var bäst att säga förlåt. Dumma karl att inte tänka efter innan han kastar saker på skämt.

Det som är riktigt dumt är att jag inte kan slå tillbaka. För gör jag det kommer jag säkert bara att skada min handled mer. För saken är den att Henke har en tendens att springa iväg så fort man närmar sig honom. Så hade jag inte haft ont i handleden så hade det nog blivit ett riktigt slagsmål mellan oss. Iallafall tills han springer bort till min mamma och klagar på att hennes dotter är elak.

Så jag tog med min dumma telefon som inte ville funka och gick tillbaka med den till Telia. Tror ni inte att fanskapet fungerade, så jag fick ta med den hem igen. Förhoppningsvis så var det bara en sladd som glappade lite och att den fungerar redigt nu. Men om det skulle hända igen skulle jag ta med den till Telia igen.
Det var bra att pappa kom in och hämtade mig för då kunde jag storhandla samtidigt. Det gäller ju att passa på när man har skjuts.

Jag har spenderat kvällen på min allra första Tupperwere demonstration. Vuxenpoäng till max för mig idag, klaga på telefon som fungerar, storhandlar och sen Tupperwere. Lite illa, men jag balanserar upp det med att jag köpte en ny mascara bara för att hylsan var zebramönstrad. Kunde inte låta bli helt enkelt, men den var faktiskt en riktigt bra mascara. Mycket bättre än att lägga pengarna på Tupperwere, för jag lyckades med att inte köpa något.

Sitter hemma hos mamma nu, spenderade natten hemma hos karlhelvetet. När han var tvungen att sticka till jobbet försvann jag hem till mamma. För det ösregnar ute så jag kan inte cykla hem. Fast jag ska fixa en ny telefon och lite födelsedagspresenter innan iallafall. Men det kommer nog inte sluta regna tills det är fixat så jag har ringt in räddaren i nöden. Min pappa kommer in till stan för att skjutsa hem mig när shoppingen är klar. Han är snäll han, min pappa. Men jag hoppas bara att det slutar att regna senare för jag ska ju in till stan igen sen. Har ju blivit bjuden hem till min gamla klasskompis och jag vill inte missa det. Men inte kul att behöva ut i regnet sen igen. Jag behöver iallafall inte stiga upp tidigt och cykla in till jobbet imorgon, för jag kommer sova hos mamma i natt.
Hatar höstregn!

Min hemtelefon slutade att fungera, man hör inte ett skit i den. Vilken tur att jag inte köpte några skor i den nya affären då, får lägga de pengarna på en telefonjävel istället. Även om det hade varit mycket roligare med ett par nya skor. Får väl köpa ny telefon på måndag och använda den gamla med sladd så länge. Hatar att inte kunna gå omkring och prata, utan bara sitta på golvet i hallen. FAN!

Gårdagen innehöll det mesta som är bra och dåligt. Det var ångest över ändrade rutiner, jag kan må jätte dåligt av att mina vanor ändras. Det lyckades jag med igår, så jag hade ont i magen och svårt att andas. Det var helt nya saker och situationer, som jag lyckades med att genomföra. Vilket jag är väldigt stolt över, det är inte lätt när man har svårt för nya saker för de ger mig ångest. Så gårdagen var både bra och dålig, så den gick väl jämnt upp. Jag slapp ont i magen när dagen var slut iallafall.
Ibland känns det som om jag är så förbannat komplicerad att det är omöjligt att leva med det. Jag skulle behöva ta lättare på saker och sluta att älta. Men har inte riktigt kommit fram till ett sätt att lyckas med det än.

Men jag tror det går framåt, jag lyckades genomföra den nya skrämmande situationen igår. Plus att jag har blivit bjuden på tupperware demonstration hemma hos en gammal klasskompis till mig. Jag har inte träffat henne sen gymnasiet och känner inte någon annan där. Men jag ska gå dit själv trots att jag är blyg, bara för att försöka få det att släppa lite. Kunna få mig själv till att öppna upp för andra och vara lite mer social.
Det kan gå åt helvete eller bli skit bra, vi får se senare.

Var på sjukhuset i morse för att röntga handleden, men fick inte reda på något. De ska höra av sig inom två veckor, så jag får väl sitta här och ha ont så länge. Självklart skulle det regna hela morgonen också och vara svin kallt.

Just nu ser jag fram emot imorgon. Då är det lön, nyöppnad skoaffär och höstmarknad som gäller. Fan jag kommer inte ha någon lön kvar sen. Har hört att det även är 25% rabatt på utvalda skor i den nya affären. Det är inte bra för min ekonomi, hi hi.

Ska röntga handleden imorgon, så jag är lite rädd nu. Tycker inte om att gå till sjukhuset helt själv, så nu sitter jag här med ont i magen. Har en massa "tänk om" i min hjärna nu.

Hade myskväll med karlhelvetet igår, vi har varit tillsammans i fem månader nu. Men vad jag behövde det, efter helgens fest och mina mardrömmar i söndags. Nu är jag på topp igen och det bara av att titta på film hemma hos karln. Det är skönt att det inte behöver vara mer avancerat än så ibland. Bara en bra film, choklad och en hand att hålla i. Sen är det lugnt i min hjärna igen, lugnt i min alltför grubblande hjärna.

Fan vad jag har sovit dåligt i natt, har bara tänkt och drömt en massa dumt. Tror min svartsjuka från festen hemsöker mig lite. Det är ju bara dåligt självförtroende som skapar det, men ändå kan jag inte släppa det. Det var så illa att jag funderade på att cykla hem till Johan innan jobbet bara för att få en kram. Men jag gjorde inte det, men jag ringde honom från jobbet bara för att få höra hans röst. Det var riktigt illa i natt, alla tänkbara hemska scenarion inträffade i min hjärna. Man kan inte sluta tänka på det heller, utan det blir bara värre och värre.
Det är tur man kan ringa Johan bara för att få höra hans röst. Hur en sån liten sak kan hjälpa så mycket.

Det blev inte fest, det blev kaos igår. Fan vilken drama det var. Svartsjuka, gräl, kasta ring på sin partner, utanförskap, livshistorier ingen ska behöva uppleva och så lilla Jamie mitt i detta. Visst jag var rätt duktig på att vara svartsjuk ett litet tag. Men jag tyckte vi löste det bra, man måste ju få lära sig av sina misstag. Men de andra var fan galna emellanåt. Hoppas bara det löste sig för alla tillsist.

Idag var det loppisdags och jag hittade faktiskt lite att köpa idag.


Tre fina armband i trä och...


... ett fint bord. Men jag ska nog ha det ståendes mot en vägg istället.

Ikväll vankas det fest hemma hos karlhelvetet. Då får jag träffa hans nya klasskompisar, det ska bli kul.

MyHeritage: Släktträd - Släktforskning - Kändis

 

Gud vad man ser likheten nu.

Jag hittade en lite rolig sida idag, där man kan kolla vilken kändis man är lik.






Jag är uppenbarligen lik Scarlett Johansson och Alessandra Ambrosio. Det kunde varit värre säger jag bara. Fast jag tycker väl kanske inte att det stämmer.
Jag testade på Johan också och det bästa han fick var Harrison Ford, hi hi.

De blev lite förbannade på jobbet idag, inte på mig dock. Utan på alla andra timvikarier som inte ställer upp. De säger nej så ofta att de har fått börja hota dem om att de tar bort dem från listan. Visst om de inte kan ställa upp när de blir erbjudna jobb ska de inte ha det heller. Men man måste få säga nej ibland, man måste får ha ett liv också. Vi kan ju inte planera någonting eftersom vi kanske får jobba. Men man kan inte säga nej hela tiden bara för att det inte är det köket de helst vill jobba i. Så idag tog de i med hårdhandskarna och strök några från listan faktiskt.
Fast jag fick höra en bra sak, de sa att de ville ha mig och Kalle som timvik på Brunnsgården bara. De andra köken kunde ta de andra men vi fick stanna kvar så att de alltid har oss tillgängliga på Brunnsgården om det behövs. Det är bra för jag trivs bäst där och vill helst jobba där. Plus att de måste ju tycka jag gör ett bra jobb om de vill att jag bara ska vara där. Det är även bra att de tar bort några på listan, då blir det mindre som behöver slåss om jobben. Det är bra för mig då alltså.

Vet ni vad? Igår när jag precis hade börjat på med att laga mat så märker jag något. Det finns inget vatten i kranen, inget vatten alls. Det bubblade inte ens utan var helt tyst i rören. Då fick jag lite panik faktiskt. Jag höll på att laga en omelett och hade ägg överallt. Så jag kunde inte tvätta händerna eller diska upp eller någonting. Så jag blev lite frustrerad och sur. Jag fick ringa ner till husvärden och hon sa att hon trodde det var en propp. Men hon visste inte säkert och hon skulle försöka fixa så snabbt som möjligt. Men lätt att få en hantverkare ut på landet klockan nio på kvällen. Men hon lyckades uppenbarligen för när jag vaknade fanns det vatten igen. Det var tur det för jag var tvungen att duscha innan jobbet. Tur att jag hade lite vatten så jag kunde tvätta bort sminket och borsta tänderna iallafall.

Jag och pappa tog en lite road trip upp till Gränna trakten idag. Han hade köpt en Volvo Amazon som han skulle hämta. Jag hade inget bättre för mig så jag hängde med. Min pappa har nog blivit lite galen, iallafall i motorfordon. Tidigare i somras köpte han en Royal Enfield motorcykel och nu en Amazon och en gammal Opel. Jaja då har han något att pyssla med iallafall.


Soluppgång i morse när jag cyklade hem från Johan, sagolikt.


De hade både en (halv)fin bil och en fin utsikt från huset.

Grattis på födelsedagen Adde. Glöm inte bort att du lovade mig ett trumset en gång. Du var dock lite full då, men det gäller fortfarande.

Egentligen vill jag bara klaga på hur trött och sur jag är idag. Hur min kropp gör ont överallt, men det känns inte som om det är så kul för er att läsa. Plus att jag känner mig som en jävla gnällkärring.

Så istället började jag titta i mina gamla almanackor efter roliga saker som hänt på denna dagen andra år. Tillsist så hittade jag en almanacka där det var antecknat på denna dagen. Det var en anteckning från förra året. Det stog 1 månad sen Meat Loaf, det gjorde mig faktiskt glad igen. Då var det 1 månad sen jag hade träffat Meat Loaf. Det var seriöst den lyckligaste dagen i mitt liv, det betydde så otroligt mycket för mig.



Har tänkt på en sak. En dag kanske jag säger samma sak om dagen jag träffade mitt karlhelvete. Jag hoppas verkligen på det iallafall.

Jo, att när jag har jobbat hela dagen så får jag sticka hem till mitt karlhelvete. Bara i någon timme och snacka och umgås med honom och sitta och hålla handen och sånt. Sen när man har fått nog av honom, jag får dock aldrig nog av honom. Men iallafall sen när jag måste sticka hem för det är sent och det börjar bli mörkt. Så har jag Stolthet och fördom på dvd som väntar på mig när jag kommer hem. Stolthet och fördom serien som är helt underbart bra. Det älskar jag, nu orkar jag med att jobba imorgon med.

Har verkligen ingen lust med någonting just nu. Har hamnat i en svacka och orkar bara inte. De ringde och ville att jag skulle jobba på en skola idag. Men jag var inte hemma och hade inte hunnit hem och fixa mig och sen in till stan. Så jag fick säga nej, vilket hon som ringde lät lite sur över. Men jag kan inte sitta hemma varje jävla dag bara för att de kanske ringer imorgon. Fan jag kan ju inte planera någonting för man måste alltid kunna jobba om det behövs. Självklart skulle de ringa en morgon när jag inte var hemma, vad är oddsen för det?
Men jag orkar inte jobba iallafall, ska jobba hela helgen och på måndag. Det känns inte kul att jobba heller, för de klagar fan vad man än gör. Man ställer upp och jobbar, är aldrig sjuk och ändå klagar de bara. Man känner sig inte så motiverad att gå till jobbet då. För uppenbarligen måste jag ju göra något fel när de bara klagar vad fan man än gör. Jag tror inte riktigt de förstår stressen vi har av att inte veta om vi har ett jobb nästa månad eller inte. Om de hade vetat vad vi får gå igenom så hade de nog varit lite snällare.

Nu har jag varit lite kreativ idag med. Men fan vad jag hatar jävla HTML-koder och stilmallar och skit. Det är tur att man har höga betyg i datorkurserna man gått.

Men vad tycker ni? Det är ju lite skillnad från innan.

Nu har jag äntligen fått pyssla lite.  Jag har haft en massa kreativitet inom mig men inte haft material till att göra vad jag vill. Men idag har jag varit och handlat det jag behövde. Så eftermiddagen har jag spenderat med att göra två stycken armband. Jag var duktig och lagade mitt halsband också. Det gick sönder efter att jag hade använt den en gång. Tack för den underbara kvalitén, får hoppas mina armband håller lite längre.

Får se vad min kreativitet skapar till mig imorgon.

En sak jag undrar över är varför en del bara helt plötsligt slutar att höra av sig? Utan att ge någon som helst förklaring så hör man inget mer. Har jag gjort något fel eller har de bara tröttnar eller vad? Jag kan inte förstå det. Om det är något fel borde man väl ändå höra av sig för att försöka lösa det? Men de kanske vill leva med en massa olösta saker i bagaget hela tiden? Ja ja skit samma. Det kanske är ett släktdrag det där?

Stay silent then!

Min mamma är snäll, hon bjöd på middag. Det blev hasselbackspotatis, gryta med fläskfilé och champinjoner. Det var riktigt, riktigt gott.

Imorgon har jag sovmorgon äntligen, känns som om jag inte sovit på en vecka. Fast jag fick utstå lite klagande för att få sovmorgon. Jag ville inte tvätta fönsterna på jobbet imorgon, för min handleds skull. Det är lite illa att stå på en stege och putsa fönster med bara en hand som fungerar riktigt. Så jag bad dem sätta det på någon annan så jag kan vara ledig och de började klaga direkt. De beter sig som om jag inte bryr mig om jobbet, men det gör jag. Jag ställer alltid upp och är aldrig sjuk, utan kan jobba hela tiden. Men så fort jag vill vara ledig en dag för att vila handleden så jag slipper ha ont. Så behandlar de mig som om jag inte är tacksam för att jag får jobba. Här besvärar vi oss med att sätta en dag på dig så vill du inte ha den attityd. Börjar faktiskt att tröttna på dem. Jag har jobbat där i över två år och är fortfarande timvikarie. Känns inte så kul

Men jag får helt enkelt stå ut tills något annat dyker upp. Det är ändå bättre att ha ett jobb en inget alls, även om jobbet suger ibland. Man kan stå ut med gnälliga kärringar lite då och då.

Stay sick!

Det känns så fel att stiga upp klockan fem på morgonen på en söndag. Inga andra är ute, man möter inte en enda bil på hela vägen. Självklart skulle det regna hela vägen till jobbet också. Men det var bara duggregn så jag blev inte så blöt. Men man blir irriterad av att det är mulet och grått ute.

Jag förstår mig inte på min kropp heller. När jag tar pillerna jag fick för handleden mår jag riktigt dåligt och har ont i hela kroppen. Det värker i hela armen, ont i magen, hängig, svimfärdig, allt som man bara kan må dåligt av. Så jag slutar att ta pillerna och då mår jag bra, förutom lite ont i handleden när jag överanstränger den. Men pillerna ska ju göra att det slutar att göra ont i min handled, men det gör det bara värre. Jag fattar inte, kan förstå att jag får ont i magen för det är ju starka piller. Men inte i hela armen? Hur fan kan det bli värre? Min kropp är knäpp.

Jaja, stay sick iallafall!

 

 

 

 

 

 

 

Igår hade vi vår årliga surströmmingskväll ute hos pappa. Gabriella äter surströmming och vi andra grillar och klagar på att det luktar illa. Det är verkligen hemskt vad det stinker, man glömmer det för varje år också så man blir alltid lika chockad. Men det var trevligt att sitta ute i blåsten och mörkret och umgås.

 

Jag lyckades även snubbla över min mamma och fick då min nya skinnjacka och sjal. Det var nog det bästa på hela dagen tror jag, topp 2 iallafall.

 

 

 

Idag har jag vaknat upp hemma hos karlhelvetet och varit på loppis med pappa och Jonny. Men jag hitttade ingenting, förutom en gammal kompis som jag inte träffat på länge. Nu ska jag inte göra mer på hela dagen för pillerna gör fortfarande att jag mår kasst.

 

Stay sick!

Jag har fått slut på galgar i min walk in closet och alla mina kläder är inte ens upptvättade. Mina galgar är slut och det är fullt där inne. Jag får nog flytta nu, till en lägenhet med större garderob. Det roliga är att detta är kläder jag använder också. Det är väldigt få onödiga plagg där inne som jag inte använder.


Det får inte plats med mer, det är fullt.

Fan vad bimbo jag är!

Jag kör utpressning mot mig själv. Jag måste diska innan jag får äta chokladpudding. Jag vann även mot mig själv. Disken är diskad och här sitter jag och äter chokladpudding.

Mitt karlhelvete är en viking, min viking. Han är väldigt manlig iallafall så jag behöver ju inte skämmas för det. Jag var tvungen att se till att han inte skickade mig till Vallhall innan jag bloggade om det. Den yxan ser rätt farlig ut.


Jag känner mig trygg med honom iallafall, man måste ju vara dum om man börjar att jävlas med en viking.

Ha ha, man har aldrig tråkigt med honom.

Jävla piller gör att jag mår skitdåligt. Har ont i magen och är helt tung i hela kroppen. De hjälper inte ens mot smärtan i handleden. Dumma piller doktorn ger mig, dumma doktor som ger mig dumma piller.

Don't want to stay sick anymore!

Nu har jag äntligen beställt min åttonde skinnjacka, en ny fin skinnjacka. Men vill ha nu. Kommer ringa min mamma varje dag och fråga om den kommit än. Nu kanske ni inte tycker att jag behöver en till skinnjacka. Men jag har förtjänat den, jag var tvungen att cykla i en djävulsk motvind in till stan idag. Bara för att jag skulle in till min mamma och beställa jackan. Så jag förtjänar den, jag var tvungen att ta i när jag trampade i nerförsbacke.

Ny fin jacka snart, längtar.

Doktorn trodde inte det var något större fel på min handled utan bara en inflammation. Men han skickade vidare mig till röntgen och gav mig lite rosa piller att knapra på under tiden. Så nu är det bara att se om det går över eller inte.

Fan vad nervös jag var i morse och inte för att jag skulle till doktorn. Anledningen var att mitt karlhelvete skulle börja sin svetsarkurs idag. Han var säkert jätte lugn över det, men jag satt och var nervös. Skickade meddelande till honom så att han var vaken och sånt. Min karl ska bli svetsare och eftersom allt han rör vid blir till guld blir han säkert en bra också.
Nu får han känna på hur det är att stiga upp tidigt, ha ha.

Stay sick!