Här är det fortfarande tråkigt.
Nu känner jag mig även ensam och det verkar vara brist på armar jag kan få låna att sova på. Jag hade gråtit om jag kunnat, men uppenbarligen har min kropp glömt bort hur man gör det med. Något är knäppt just nu. Vet inte riktigt vad, men knäppt är det.
Kommentarer
Trackback
