Två veckor.

Två veckor sen du somnade in och jag fick höra din röst sist. Två veckor utan att prata i telefon flera gånger om dagen. Helgen är jobbigast då vi alltid började dagen med att säga god morgon över telefonen. Nu är det så tyst och ensamt. Så mycket jag har velat säga och berätta för dig under dessa två veckor men som jag inte kunnat. Jag saknar att diskutera med dig och få råd och tips om allt. Du var den som visste och kunde allt. Saknar dig pappa.
 
Pappa 29 år gammal.
 

Så var det slut.

Var tvungen att ta tag i lite hemskheter idag och göra slut med Thomas. Vi funkar inte som par för hur fan vi än gör så går det mer bakåt än framåt och vi lyckas inte finnas där för varandra. Vi har inte umgåtts på ett tag och jag har nästan försökt att hålla mig borta från honom för att inte bli sårad. Har nog nästan låtsas som att allt är okej mellan oss och inte velat ta tag i det eller tänka på det. Men man får ett annat persepektiv på saker när någon nära blir sjuk och man värdesätter saker i livet på ett annat sätt. Jag har helt enkelt valt att inte sitta och vänta på att allt kanske kommer bli bra utan faktiskt göra slut på det istället. Vi har pratat och vi är överens om att det inte kommer funka mellan oss som par hur mycket vi än vill. Vi kommer nog må bättre båda två av att bara vara vänner. Jag förtjänar ett förhållande som är bra och som går framåt så man kan få en framtid med någon och bilda en familj. Det kommer jag aldrig få med Thomas för vi har helt enkelt för olika drömmar och tankar om framtiden. Så nu gäller det för mig att faktiskt fokusera på mig och min familj och släppa allt negativt. Både jag och Thomas tror att det kommer bli bättre mellan oss som vänner och då kan vi finnas där och stötta varandra mer.
 
Blev kanske en rörig text men behövde bara få skriva av mig lite. Har inte kunnat fokusera redigt de senaste dagarna för jag har varit så tankspridd. Men förhoppningsvis så blir det bättre nu och jag kan gå framåt med livet.
 
 

Dimma

Vaknade upp till dimma idag vilket inte var världens roligaste. Men bättre det än snöstorm eller ösregn. Men det ser ju så tråkigt ut när allt är helt grått. Men förhoppningsvis så torkar det upp lite sen så man slipper det i eftermiddag. Jag är så trött på detta jävla väder nu. Jag behöver värme och sol väldigt snart för jag känner verkligen inte för att göra något alls när det är såhär. Vill ju inte ens bo hemma i min egna lägenhet utan håller mig inne i stan så mycket som möjligt. Det känns inte heller lönt att klä upp sig för man ska bara gå till jobbet och sen hem igen. Så jag lever i tights och linne varje dag. Men igår när jag var hemma hämtade jag faktiskt lite snygga tröjor som passar till mina nya jeans. Idag har jag faktiskt klätt upp mig lite för jag känner mig så förbannat tråkig annars. Val av kläder kan faktiskt göra underverk för humöret.
 
Jag längtar verkligen efter vår nu.
 

Inspiration.

 

Vilken liten sötnos.

Jag är helt kär i den här gulliga action kameran från Polaroid. Den är så liten och söt men ändå väldigt bra sägs det. Den har 6 megapixel stillbildskamera, filmar i HD och har vidvinkellins. Jag vill fan ha men har inte råd. Ingen vänlig själ som känner för att skämma bort mig lite? Snällasöta?
 
 

I love Lomography.

Jag har varit kass som fan på att använda mina Lomography kameror nu i sommar. Men det blir så när ens favoritkamerabutik lägger ner och man inte har någonstans att framkalla korten. Det finns en annan butik i Ljungby men det brukar krångla när de ska skicka iväg korten då och på det gamla stället gjorde de alltid om korten åt mig om de kom tillbaka fel. Lomokameror ger ju lite speciella kort och bäst hade varit att framkalla dem själv för att få dem som de ska vara. Men jag har inte utrustning eller kunskap till att göra det. Men nu sitter jag här och kollar på gamla kort och saknar att fota analogt. Så tror det blir en beställning på lite film om jag inte hittar någon rulle i kylskåpet. 
 
 

Känner att jag behöver få skriva av mig lite.

Jag har så många jävla tankar som snurrar runt i huvudet och de flesta är tyvärr dåliga tankar. Jag känner mer och mer att jag inte duger till och att förväntningarna är satta alldeles för högt för mig. Det borde ju vara jag som sätter förväntningarna och målen men det känns inte som att jag har kontroll över det längre. Just nu är det nog ingen annan som sätter dem heller men det är gamla förväntningar som spökar. Till exempel från när jag studerade på universitetet. Jag var duktig som fan när jag studerade och fick högsta betyg i nästan allt. Självklart har ju lärarna förväntningar på en att man sen då ska jobba med musik och kultur då det var det jag pluggade. Jag har dock aldrig haft det som ett mål för att studera. Jag vill bara lära mig nytt inom ett ämne som intresserar mig och det var inte ett krav att det skulle bli en karriär inom det. Som värst var det nog när jag gjorde praktiken. Jag praktiserade som professionell groupie och frilansade som fotograf och skribent och hade min handledare i Los Angeles. Jag såg det som en praktik och en chans att testa på det som intresserade mig och ha kul. Medan vår lärare hela tiden tjatade om hur jag skulle kunna tjäna pengar på det. Hur skulle jag jobba vidare för att kunna ha det som en karriär? Alltså det hade varit skitkul med en karriär som professionell groupie men vi kanske ska vara lite realistiska? Det är minst lika roligt att fota och skriva om rockband gratis som en hobby. Men man kan ju fan inte bara ha det som hobby. Hur skulle den världen se ut? Den där man går till sitt jobb i köket och sen jobbar med roliga saker gratis på fritiden för att man vill. Varför ska förväntningarna vara så jävla höga. Jag trivs med mitt jobb i köket och jag är stolt över det. Jag har en fast tjänst och får lön varje månad för ett jobb jag inte ens har utbildning för. Jag har jobbat mig upp inom köket och det har betalat sig. Men det känns som det inte ens duger. Varför plugga om man sen inte ska jobba inom det? Kanske för att jag kan och tycker det är kul att lära mig mer. Jag vill bara vara stolt över alla höga betyg jag fick utan att det känns som jag inte tar tillvara på det bara för att jag väljer att inte jobbar inom kultur.
 
Jag vill känna mig nöjd och stolt med det jag har för jag trivs med det. På ett sätt hoppas jag att ingen läser denna text men jag behöver skriva av mig så jag lägger ut den i alla fall.

Hur snygg är inte denna då?

 

Inspiration.

Bilder hämtade här

Har tråkigt som fan nu.

Så här snygg hade jag kunnat vara imorgon på Screamers releaseparty men jag är sjuk så istället blir det att stanna hemma i pyjamas.
 

Inspiration.

Åhh jag vill ha starka färger och trä. Snälla ge mig en till lägenhet som jag kan inreda.
 
 

Inspiration

 

Inspiration

Kan inte någon bara ge mig en säck med en massa pengar som jag kan spendera? Snälla rara? Hittade dessa skitsnygga ringar och blev helt kär. Varför finns inte såna här ringar att köpa i Sverige? Åhh nu är världen lite dum mot mig. 
 
Bilderna kommer från Spell and the gypsy och The native state.
 

Jag började precis gråta av Bullets nya singel.

Seriöst jag kunde fan inte hålla tillbaka tårarna när Get on började spela. Jag tror inte ni fattar hur stort det är och hur mycket de och deras musik betyder för mig. Så jävla bra att jag seriöst sitter här och gråter just nu. Det är både av lycka och för att jag är ledsen för att jag längtar som fan efter att få se dem igen. Det går fan inte att sluta gråta. 
 

Min önskelista.

Snälla ge mig? Iallafall en?





Kan man inte få tiden att stå still en liten stund?

Bara en liten, liten stund så man hinner ifatt igen. Just nu så börjar det bli väldigt ont om tid för allt som ska göras. Jag känner verkligen att jag inte hinner med allt. Jag har ingen som helst koll på dagarna längre eller vilket datum det är. Jag lever en dag i taget för jag kan inte hålla koll på mer åt gången. Måste försöka strukturera upp det här nu. För det blir nog bra tillsist.


Stay wild!

Jag vill gå på konsert men just nu är det inget band som jag vill se som spelar. Iallafall inte vad jag vet. Det är riktigt tråkigt då det är konserterna som håller mig levande. Eftersom jag inte dricker alkohol så går jag inte ut på puben och det är inte så ofta jag går på fest heller. Det kommer bli en väldigt lång och tråkig höst om det inte finns några konserter att gå på.


Jag har hakat upp mig.

Just nu är det bara Gossip Girl och The pretty reckless som gäller. Jag är väldigt glad över att min skola inte är som i GG. Fast lite kan man ju ta till sig, vässa armbågarna lite iallafall.


Bild från www.tumblr.com


Ny header.

Kände att jag behövde en förändring här på bloggen så fixade ihop en ny header. Vad tycker ni? Blev det bra eller dåligt?





Jag orkar inte sitta själv mer.

Jag ska jobba imorgon men känner ändå för att hitta på något ikväll. Men vet inte vad. Någon som har något förslag på vad jag kan hitta på? Fest att bjuda mig på eller filmkväll eller något? Snälla rädda mig från mitt tråkiga liv.

Tidigare inlägg
RSS 2.0