Mary Rotten

Jag har så många jävla tankar som snurrar runt i huvudet och de flesta är tyvärr dåliga tankar. Jag känner mer och mer att jag inte duger till och att förväntningarna är satta alldeles för högt för mig. Det borde ju vara jag som sätter förväntningarna och målen men det känns inte som att jag har kontroll över det längre. Just nu är det nog ingen annan som sätter dem heller men det är gamla förväntningar som spökar. Till exempel från när jag studerade på universitetet. Jag var duktig som fan när jag studerade och fick högsta betyg i nästan allt. Självklart har ju lärarna förväntningar på en att man sen då ska jobba med musik och kultur då det var det jag pluggade. Jag har dock aldrig haft det som ett mål för att studera. Jag vill bara lära mig nytt inom ett ämne som intresserar mig och det var inte ett krav att det skulle bli en karriär inom det. Som värst var det nog när jag gjorde praktiken. Jag praktiserade som professionell groupie och frilansade som fotograf och skribent och hade min handledare i Los Angeles. Jag såg det som en praktik och en chans att testa på det som intresserade mig och ha kul. Medan vår lärare hela tiden tjatade om hur jag skulle kunna tjäna pengar på det. Hur skulle jag jobba vidare för att kunna ha det som en karriär? Alltså det hade varit skitkul med en karriär som professionell groupie men vi kanske ska vara lite realistiska? Det är minst lika roligt att fota och skriva om rockband gratis som en hobby. Men man kan ju fan inte bara ha det som hobby. Hur skulle den världen se ut? Den där man går till sitt jobb i köket och sen jobbar med roliga saker gratis på fritiden för att man vill. Varför ska förväntningarna vara så jävla höga. Jag trivs med mitt jobb i köket och jag är stolt över det. Jag har en fast tjänst och får lön varje månad för ett jobb jag inte ens har utbildning för. Jag har jobbat mig upp inom köket och det har betalat sig. Men det känns som det inte ens duger. Varför plugga om man sen inte ska jobba inom det? Kanske för att jag kan och tycker det är kul att lära mig mer. Jag vill bara vara stolt över alla höga betyg jag fick utan att det känns som jag inte tar tillvara på det bara för att jag väljer att inte jobbar inom kultur.

 

Jag vill känna mig nöjd och stolt med det jag har för jag trivs med det. På ett sätt hoppas jag att ingen läser denna text men jag behöver skriva av mig så jag lägger ut den i alla fall.