Förstår inte...

vad det är med mig nu. Först vill jag inget hellre än att slippa sitta själv i min förbannade lägenhet. Sen när jag då sticker in till stan och träffar folk så vill jag inget annat än att sticka hem igen. Är skit irriterad på mig själv och mitt liv just nu. Ingenting duger åt mig, utan jag ska må dåligt hela jävla tiden. Vet inte om det är mig det är fel på eller om det bara är fel på sällskapet som finns inne i stan. Det är ju ingen hemlighet vem jag helst spenderar min tid med, men han har inte tid med mig. Det känns lite dumt  att säga så, men det är så det känns. Jag kan förstå att planer skiter sig ibland, men inte hela tiden. Han är väldigt mycket med sina vänner och det får han vara, men inte hela tiden. Det känns så fel av mig att behöva störa honom när han är med vänner för att få lite tid. Jag får ringa trots att han har gäster, för annars får jag inte prata med honom alls. Det känns fel att han inte kan få vara med sina vänner ifred. Men om jag inte gör så så får jag ingen tid med honom alls. Vet inte vems fel det är att jag känner så här, men det är jävligt jobbigt. Det hjälper inte att man känner sig så här ensam när man är sjukskriven och har ont överallt. Jag får sitta här själv tills det slutar att göra ont, men då är jag så ensam att jag inte orkar med något iallafall.

Stay sick!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0